Klundberg

Våga vägra vintersko

2006-03-31T00:18:00.000-08:00

Imorgon är det dags för månaden april att ta vid. Ute snöar det och vid en närmare blick så är det drivor med snö ute. OK att jag är i Falun men jag är ju inte i norraste NORR. Det skall ju vara vår med smält snö, blött och jävligt, solen som värmer kinden och grusknaster under sina VÅRSKOR. Vid det här laget skall man slänga sina utgådda trashiga vinterskor...
Är hemma i Falun hos Mami. Skall bli skönt att hänga lite här och bli omhändertagen. Ikväll kommer även kärleken och som jag längtat. Längta är min absoluta favoritsysselsättning.
Just nu längtar jag mest till: jag får långt hår, våren, jag får ett jobb i London, jag får flytta till London, Jonathans dop, Josh Rouse konsert på Shepherds Bush, ledigheten i påsk, sol och värme...Listan fortsätter...

Fattar ni att det är jag som är på bilden ovan? Jag kan säga att det är inte direkt så jag känner mig. Såhär ser jag mer ut: blek hy (med en ton av grisröd), fult utväxt hår som gör att jag ser ut som ett lejon och med en liten boll av lockar mitt uppepå, mörka ringar under ögonen med ett taskigt försök till att sminka över det så att det ser om möjligt ännu värre ut.

Fan vad jag klagar egentligen. Jag borde ta tag i mig själv. Nästa inlägg jag skriver skall vara ett positivt sådant. Då skall jag känna mig som på bilden ovan! Hoppas att det inte dröjer alltför länge...

Hejdå.

En gammal räv

2006-03-14T00:54:00.000-08:00

27 år och en dag. Jävlar. Nu börjar man bli riktigt gammal. Nog om det nu vill ju inte tjata i min blogg heller.

Alltså:
http://www.aftonbladet.se/vss/kvinna/story/0,2789,792446,00.html

Vad är dealen med det? Jag fattar inte. Vad är det för jävla frågor? Om man nu skall ändra konceptet så gör det BRA då. Ja jag vet inte ens om jag orkar kommentera det mer. Tur att jag är både snygg och smart då så jag slipper bry mig...

Usch jag känner mig surig och bitter. Märks det? Känner mig lite allmänt småförbannad, stressad och sammanbiten. Vet ej varför, kanske har med ålderna att göra (nu är jag där igen...)? Jag borde ju vara som en dansande ballerina! Det är fint vårväder ute, jag åker till London i övermorgon, jag har fått fina presenter, ätit god frukost...Nä jag måste ta tag i det här nu.

+ = födelsedagspresenter (speciellt telefonsamtal från speciella personer), internet hemma äntligen, vanlijyoghurt, att ta upp kontakten med gamla vänner från förr

- = att någon sovit i min säng när jag varit borta, vänner man är rädd för, grupparbete i skolan, kalla fötter

Tyra Banks show

2006-03-10T02:03:00.000-08:00

Vad är det som händer? Why oh why har Tyra Banks fått en egen talkshow och why oh why tittar jag på den? Vilken freakshow! Och vilken egotripp. Modell hit och modell dit och gästerna i showen är bl.a hennes egen mamma(!) och det 50-åriga modellvåpet som jag inte vet vad hon heter men som kallar sig för världens första supermodell. Yeah right...Det är ju helt fruktansvärt hemskt men jag vet inte om det faktum att jag tittat på det satans programmet 2 TVÅ TVÅÅÅÅÅÅ gånger är ännu hemskare.

Usch, jag fyller ett år äldre på måndag. Jag blir lite vuxnare. Jag får lite fler rynkor. Jag får lite fler gråa hårstrån. Jag vet i tusan om det inte är så att man blir blödigare och blödigare med åren. Jag fortsätter på TV temat: Härom veckan när jag var hemma och levde studentliv (kollade på kassa TV program) bl. a Tyra Banks show så fastande jag i ett annat Kanal 5 quality program: Extreme Makeover. Till min fasa känner jag hur tårarna sprutar i slutet av programmet...Hon var så fin och hon var så ful innan och nu var hon så glad och det bara lyste om henne och alla var så glada och jag grinade. Oturligt nog kom min roommate Malin hem precis och kunde bevittna denna händelse. Damn! Efter extreme makeover kollade vi in OS och när vi vann sprinter guldet. Eftersom jag var i ett grinigt mood redan passade jag på att släppa några tårar då med. Herrgud så patetiskt det är att bli gammal då.

Nu skall jag käka apelsin.

Lateeeeer

Idag är min första bloggdag

2006-03-07T06:53:00.000-08:00

Ja, nu är jag där jag med då. Karin Lundberg= bloggare. Det här är faktiskt inte alls på mitt initiativ. Inte alls, det är inte mitt fel. Erika min vän övertalade mig hårt och kallt på direktlänk från Santiago. Jag satt och gav henne tips på hur man kunde lägga upp sin blogg och vad man kunde skriva. Hej och hå så bra det gick eftersom jag är ett sådant bloggproffs (nej). Man hallå? Det hände nåt på vägen...Jag sitter ju för fasiken och skriver min egen blogg nu helt plötsligt. Det var ju inte alls meningen och alla mina bra tips och ideer om vad man kunde skriva är som bortflugna. Hejdå tipsen och hejdå ideerna.

Sitter just nu i en fantastiskt inspirerande skrivmiljö. Framför mig har jag en lila lapp där det står "Du får högst lämna datorn i 15 minuter", bredvid mig har jag en tom Pressbyrånkaffemugg (till mitt förtret) och bakom mig har jag ca 30 studenter som frenetiskt skriver och klickar. En bra början för en liten rädd, osäker förstabloggare. Jag riktigt känner hur bra det här kommer att bli...

Hur skall man lägga upp det här nu då? Skall man skriva smaskiga grejer, nämna alla vid namn och ladda upp bildbevis eller skall man vara hemliga Arne och mörka det mesta eller VAD? Skall man skriva personligt eller opersonligt? Skall man skriva ofta och lite eller sällan och mycket? Hur i helvete gör man nu då? Jag skall tänka på det ett tag nu så återkommer jag inom kort.

Puss och hej.